min familj!

När jag blir lite äldre dvs. om några år, vill jag verkligen ha barn. Om några år kanske även en person som jag är redo. Jag känner inget behov av att "leva mitt liv" innan. Andra vill resa, karriära och partaja innan och som sagt leva livet. Jag tror absolut inte att man går miste om allt det där när man får barn, men visst blir man begränsad. Vissa kanske tror att livet stannar upp lite när man får barn, men det kan ju även tänkas bli tvärtom. Tänk vad man växer som person! Min syster är ett exemplariskt exempel på det..

Vi pratade om vad som vad som kommer bli vår största utmaning i livet häromveckan, älskling och jag. Han kommer att konstruera och räkna på byggnader, så det är förståligt hans utmaning. Allt ska ju hålla!
Min största utmaning, än så länge eftersom jag inte gått ngn längre utbildning och karriärat, tror jag är att bli just mamma.

Jag vill verkligen att folk ska må bra, och då framförallt mitt barn. När man hör och varit med om att barn och ungdomar mått så dåligt att de beslutar att ta sitt eget liv är det värsta en föräldrer kan vara med om. Dessutom ser man inte alltid eller märker att barnet mår dåligt, inget tecken på ett rop om hjälp.

Internet tror jag är en stor bov i det hela. Det och den press på perfektionism som finns på ungdomar idag. De matas hela tiden med retuscherade bilder, reklam för teknikprylar man "måste" ha, kläder osv. De ska helst vara duktiga i skolan och ha stora framgångar inom något intresse.

Vad tänker en kille/tjej när de tror att enda utvägen på ett problem är att avsluta sitt liv? Vad är det som gör att livet inte är värt att leva?

Min boss som jobbar på en skola, hade en elev som tog livet av sig för 2 veckor sen. Gick i nian, duktig på hockey, många kompisar, trevlig och populär kille. Samma sak med mina vänninors vän och min familjs bekantas barn. Helt vanliga ungdomar.

Jag är rädd för att mitt framtida barn ska bli mobbad och retad, och framförallt känna press på sig att vara perfekt.

Men så tänker jag på vad min mamma alltid sa när jag skulle ut och partaja i yngre dar eller göra någonting. "Vad som än händer, vad du än gör, så kan du alltid komma till oss, och det går alltid att lösa. Det finns inget som inte går att lösa. Vad som helst. Det värsta som kan hända är att vi blir arga. Vi älsar dig oavsett". Man tänkte inte så mycket på det då, men jag uppskattar det otroligt mycket nu i efterhand.  

Jag har pratat med mamma när det känts jobbigt eller när jag varit orolig för en vän. Jag pratar med henne när jag är glad och lyrisk över något (en gång pratade jag i 2 timmar om en film jag tyckte om!). Och hon lyssnar alltid. Alltid. Om det så är mitt i natten, eller när hon ska sova för att hon jobbar natt. Hon har alltid ett öra öppet! Hon märker när något inte är bra eller att man behöver prata. Hon ställer ALLTID upp! Hon är stark som en oxe, utan att hon vet om det. Jag förstår inte hur hon orkar allt.. Du är en riktigt ängel!
Man brukar säga att man aldrig ska bli som sin mamma, men jag vill bli minst lika stark och bra som min!

Min pappa, tänk att han har fått stå ut med 3 döttrar. Tänk alla våra bråk om kläder och smink, körningar till dans och ridskola. Upp tidigt på  morgon och jobba till sena kvällen. Det bästa jag visste när jag var liten var att ligga kvar i sängen och kittla pappa på helgerna och leka med hans "Lördags-Godis"-påse och spela Bingolotto ihop. Eller åka skidor. Vi är 3 lyckligt lottade töser som fått så mycket av vår far, när vi förtjänat det. Jag tycker min pappa är guld värd för hans hårda arbete. Pappa ställer alltid också upp! Jag tycker min pappa är en stark och duktig man och världens bästa och det är så mycket man vill ge tillbaka. Dessutom är han riktigt rolig ;)

Mina föräldrar får en att se realistiskt på saker och ting, och att aldrig ge upp eller sluta tro på sig själv! Ni är en förebild, när jag själv får barn och ge er fler barnbarn.

Mina syskon, Camilla och Veronika. Det är egentligen ni som har gjort mig till den jag är, ni har ju alltid varit mina förebilder. Camilla har varit min "mini-mamma" och Veronika har verkligen gjort sin plikt som storasyster och haft koll på mig ;). Vi har bråkat, skrattat och gråtit ihop. Ni har tagit så god hand om mig. Haha, tänk när ni retade mig när jag skulle träffa Jocke första gången, "Mika ska på deeejt!". Att  ni stod ut med mig, som alltid ville vara med, ÖVERALLT. Jag satt tom. och grät när jag inte fick följa mer er til skolan. You two rock my world!

Hannah & Pontus. Ni är som mina egna syskon, och ni kan skina upp den gråaste och tristaste dag! Jag är så stolt över er, och ni är så duktiga!

Joakim. Jag tror inte det finns tillräckligt med plats här för att förklara hur mycket jag älskar dig. Du får mitt hjärta att skina som en sol. Du är pricken över i:et. Den jag alltid drömt om. Du gör mig stark när jag är svag och får mig att skratta när jag är arg/ledsen. Bullen.

Vänner. Emelie och Elin. Ni finns alltid där, och det är det viktigaste som vän. Önskar att jag kunde träffa er oftare :) Men aldrig att vi glömmer Skövde och Gyllene Tider!

Jag vill tacka mina föräldrar, syskon med respektive och familj, Joakim och nära vänner för att jag är nöjd  och stolt för den person jag är och hur jag ser ut!  Det är ni som får mig att vilja leva ett långt och lyckligt liv, ni är min inspiration!

Ha en trevlig alla hjärtans dag! Älskar er..


Kommentarer
Postat av: Anna

Inte alltid man får tårar i ögonen av att läsa ett blogginlägg... Lyckliga du som har en sån underbar familj!! Hälsa till allihopa från mig, många alla hjärtans dag-kramar till er!!
Kram Annapanna

2008-02-14 @ 15:17:55
URL: http://kottenanna.blogg.se
Postat av: marika

Tack Anna! Jag ska hälsa dem. Ha en mysig alla hjärtans du med! :)
KRAM!

2008-02-14 @ 16:37:39
Postat av: msv

Man blir tårögd när man läser din blogg. Att jag var såå bra hade jag ingen aning om.
Vet du vad det bästa med den är, jo att du tydligen har lyssnat på vad jag har tjatat om när du var yngre. Kan alltså sluta o vara en tjatmorsa för du har tydligen blivit vuxen.

HA,ha, där lurade jag dig allt.
Kommer nog aldrig att sluta "förmana" om jag känner mig rätt.
MÅNGA STORA KRAMAR TILL ER BÅDA.
Förresten var tog dina "svågrar" vägen? Nog har du väl åsikter om dem också.

2008-02-14 @ 18:01:07
Postat av: Milla

Hallå!
Har nästan tårar i ögonen vad perfekt du förklarade mamma och pappa.Förresten vad har du druckit som blivit så djup.Vilken tur att du blev en så fin och ordentlig flicka, jag menar med mig och Nikki med i din uppväxt.
Många alla hjärtanskramar ifrån Fam Holmström/och 1 Svensson.

2008-02-14 @ 22:01:07
Postat av: Pauline

Vad fint du har skrivit :)

2008-02-15 @ 08:04:34
URL: http://pauliine.blogg.se
Postat av: Marika

Msv: Om jag blivit vuxen vette tusan, men är kanske någon cell vettigare! :) Jooodå mammsen, du är så bra som jag skrivit! Det är bara att suga in! TACK för det fina kortet!
KRAMAR

milla:
JAg har inte druckit något, bara lättat lite på hjärtat! Jag vet ju att ni alla läser, så jag kan ju passa på att skriva något fint om er här. :)
Tur att jag haft er, vem skulle jag sova hos annars på helgerna! ;)
KRAM till er ALLA!

Pauline:
Tack så mycket, var snällt av dig!

2008-02-15 @ 09:42:50
Postat av: Ida

Mika...blev riktigt glad när jag läste ditt inlägg. Ni alla har varit en så stor del av min uppväxt, min lilla extrafamilj. Håller med i din beskrivning av Maria. Hon är en otrolig förebild för mig också. Tusen järn i elden men alltid beredd att ge av sig själv o sin tid... Med risk för att låta tårdrypande: ni bidrog verkligen till att göra min barndom lycklig!

Hoppas att du har det fint, o att vi kan ses allihop någongång :)

Kram!!

2008-03-23 @ 11:16:39
URL: http://wides.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0