Gamla Ullevi


Jag & Milla innan avspark.

Syster Milla, Håkan och sonen Pontus kom förbi Göteborg igår. Jag trodde inte de skulle vara framme så tidigt, så vi log fortfarande i sängen med varsin dator i knä när de knackade på terassdörren..! :)
Guys åkte till travet och jag & Milla tog det lugnt på Ikea och ännu lugnare i lite klädaffärer. Hittade en jättefin klänning som satt som smäcket, kanske lite väl smäck över bysten, och den hade passat SÅ bra på vår Frankrike resa i sommar. Tyvärr fanns ingen storlek större. Och på Kappahl av alla ställen.
Idag gick vi på allsvensk fotboll på Gamla Ullevi (alltså nybyggda Ullevi) mellan IFK Göteborg - Elvsborg.
Nu kan jag stryka det på min to-do-list before I die. ;)

See ya!


När livet tar oväntade vändningar

Ibland är det skönt med en ny riktning i livet, något nytt som händer. Jag har blivit så skör emotinellt sen morfar gick bort 2004 när det gäller livet och kärleken. Jag är mycket närmre gråt. Att ha diskussioner, läsa/se om människor/djur som "far illa", som berör eller väcker minnen leder ofta till att ögonen tåras.

Jag fick en "plupp", som vi så fint kallar det här hemma, i munnen i början av året. Den försvann inte utav sig själv, så en kväll råkade jag bita på den hårt när jag tuggade så den blev alldeles svart. Bestämde mig för att gå till vårdcentralen nästa dag. Läkaren började prata om cancer och cystor och att det måste kollas upp SNARAST!
Sådant ser man ju bara i filmer, det händer inte en själv. Och det handlar så mycket om HUR man får besked. Allt jag hörde var ju CANCER i hennes meningar. Hon sa säkert att det KUNDE vara och att det bara är en försiktighetsåtgärd, men som sagt.
Jag tog det hela cool-lugnt först. Det är bara en plupp som har blivit blodfylld. Men så börjar man tänka. "Varför försvinner den inte? Har jag några andra symptom?" Och helt plötsligt insåg jag att det lika gärna kunde vara cancer. Och då bröt jag ihop en stund. Jag trodde inte att det var cancer, men bara tanken att det kunde vara så, fick mig att "tänka till". Vad har man gjort med livet så här långt? Ska jag ligga och må dåligt, tappa hår osv. pga. starka gifter för att få bort denna Plupp. Om det har spridit sig? Visst har jag lite ont i magen? Är det en knöl i bröstet? Ska man skriva testamente? Är det nu man ska göra det där man annars inte skulle göra? Hur blir livet för mina närmaste om jag går bort?

Jada jada. Ni förstår.

Pluppen blev mindre följande dag, men jag hade iaf kontaktat en hudläkare som efter en koll konstaterade att det bara var en inflammerad spottkörtel. Happ. Så var man "cancer"-fri.  Back to normal.

En annan tjej som var med om en resa som man inte ens önskar sin värsta fiende, är Anna. Och hon är anledningen till att jag gör detta inlägget. Hon fick diagnosen bröstcancer kort efter hon fött första dottern. Och som jag har gråtit när jag läst denna bloggen. Den vändningen i livet händer andra, och inte något man beräknar när man planerar sitt liv.

Jag tycker bloggen är läsvärd, och har kikat igenom den ett flertal gånger. Den får en att skippa bråket om disken, städningen, krav, ja sådant som egentligen inte är värt att lägga större energi på.


Nu ska jag gå och pussa på Jocke och gråta till någon härlig romantisk film! haha!


Puss & Kram

Så nice.

Det har ju varit fantastiskt väder senaste dagarna! Jag har tom. lyckats få till en bränna på bröstkorgen, i April! I Sverige. Jag.

Vi for till Plantagen med resten av västra Göteborg i lördags för att köpa krukor och blommor till uteplatsen. Och jag undrar hur en kruka kan kosta 600-900:-? Det är inte ens rimligt eller överenskomligt. Man kan köpa avancerad teknik för samma summa.
Well. Vi kom hem med för många blommor och för få krukor. Får justeras under veckan.

I söndags var det ju så fantastiskt väder att utemöblerna fick åka fram. Njöt av solen och grillade lite på kvällen tillsammans med Jon, Elin och hennes pojkvän. :)

Idag har jag oljat färdigt utemöblerna och läst vidare i Snabba Cash ute i solen. Därav solbrännan!


Bords-delar all over the place.


Nice weather ore what.


Turn the lights off


I said Ooohh wooohooo!


Finally.



I lördags fick jag äntligen träffa Emelie igen! Vi kom fram till att det var antagligen i somras som vi sågs sist, skäms!! Jag gick hem till hennes föräldrahem där även Jocke hade varit några dagar tidigare, haha! Lång historia. Guud vad vi hade att ta igen! Vid 12-tiden gick vi till HC och träffade annat trevligt folk och dansade några svängar innan vi gick hem.

Mycket lyckad kväll.


RSS 2.0