När livet tar oväntade vändningar

Ibland är det skönt med en ny riktning i livet, något nytt som händer. Jag har blivit så skör emotinellt sen morfar gick bort 2004 när det gäller livet och kärleken. Jag är mycket närmre gråt. Att ha diskussioner, läsa/se om människor/djur som "far illa", som berör eller väcker minnen leder ofta till att ögonen tåras.

Jag fick en "plupp", som vi så fint kallar det här hemma, i munnen i början av året. Den försvann inte utav sig själv, så en kväll råkade jag bita på den hårt när jag tuggade så den blev alldeles svart. Bestämde mig för att gå till vårdcentralen nästa dag. Läkaren började prata om cancer och cystor och att det måste kollas upp SNARAST!
Sådant ser man ju bara i filmer, det händer inte en själv. Och det handlar så mycket om HUR man får besked. Allt jag hörde var ju CANCER i hennes meningar. Hon sa säkert att det KUNDE vara och att det bara är en försiktighetsåtgärd, men som sagt.
Jag tog det hela cool-lugnt först. Det är bara en plupp som har blivit blodfylld. Men så börjar man tänka. "Varför försvinner den inte? Har jag några andra symptom?" Och helt plötsligt insåg jag att det lika gärna kunde vara cancer. Och då bröt jag ihop en stund. Jag trodde inte att det var cancer, men bara tanken att det kunde vara så, fick mig att "tänka till". Vad har man gjort med livet så här långt? Ska jag ligga och må dåligt, tappa hår osv. pga. starka gifter för att få bort denna Plupp. Om det har spridit sig? Visst har jag lite ont i magen? Är det en knöl i bröstet? Ska man skriva testamente? Är det nu man ska göra det där man annars inte skulle göra? Hur blir livet för mina närmaste om jag går bort?

Jada jada. Ni förstår.

Pluppen blev mindre följande dag, men jag hade iaf kontaktat en hudläkare som efter en koll konstaterade att det bara var en inflammerad spottkörtel. Happ. Så var man "cancer"-fri.  Back to normal.

En annan tjej som var med om en resa som man inte ens önskar sin värsta fiende, är Anna. Och hon är anledningen till att jag gör detta inlägget. Hon fick diagnosen bröstcancer kort efter hon fött första dottern. Och som jag har gråtit när jag läst denna bloggen. Den vändningen i livet händer andra, och inte något man beräknar när man planerar sitt liv.

Jag tycker bloggen är läsvärd, och har kikat igenom den ett flertal gånger. Den får en att skippa bråket om disken, städningen, krav, ja sådant som egentligen inte är värt att lägga större energi på.


Nu ska jag gå och pussa på Jocke och gråta till någon härlig romantisk film! haha!


Puss & Kram

Kommentarer
Postat av: SOFIA

riktigt fint skrivet!

2010-04-17 @ 09:00:32
URL: http://jagskadansaineonblogg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0