Djävulska dag
Dagar som denna borde inte få existera. Tenta imorgon, knappt läst något alls. Jobb ikväll, måste komma på en massa koreografi. Glömmer bort pin-koden till telefonen. Men värst av allt, jag får ett meddelande av min syster att de ska ta bort Frida imorgon. IMORGON!
Jag har vetat sen i vintras att denna dagen skulle komma, men ändå blir jag så förbannat ledsen. Hatar när det känns som allting bara glider ur händerna på en! Morfar, Bobby och nu Frida. Kan man inte få ha kvar allting lite längre. Sen den dagen morfar dog, har jag blivit överkänslig, jag grinar för det mesta. Men.
Frida är sjuk, och detta är det bästa för henne. Men det är ju så förbannat orättvist. Jag får aldrig säga till henne att sluta stirra i backen, sluta hoppa i träden, ge plats åt henne i sängen, sluta springa efter hästarna, framför allt träffar jag henne inte igen. Marika, det är en hund. Jag vet! Men jag har levt med den hunden i 11 år.
Morfar blir antagligen glad nu iaf! :) Tänk va Frida har saknat honom... (Ja, jag tror på himmelen vid såna här tillfällen!) Nu kan hon ju faktiskt börja irritera Bobby igen genom att smyga och jaga honom :) haha!
Damit, jag måste gå och lägga mig!
