marika svensson

..Fredag eftermiddag bestämde vi oss för att åka och tvätta bilen. Det gjorde vi på ett tvättställe där man tvättar bilen själv utomhus. När Jocke står med högtryckstvätten i högsta hugg och rengör mattan till bagageluckan, ser jag ngt litet som rör sig. Det visade sig vara en liten kanin/harunge som är totalt nersprutad med vatten och kämpandes för sitt liv. Först visste jag inte om jag blev äcklad eller rädd, men insåg att jag inte kunde ignorera detta stackars kravlande djur.  Fick tag i papper och plockade upp den. Det var snart kvällen, och ville inte att den skulle frysa ihjäl eftersom den var så blöt, så vi tog med den hem. Köpte hö och kaninmat. Himla bra investerade pengar!

Väl hemma torkar jag detta jävulskap och låter han sitta och uggla i en stor låda bland höet och lite bomull. Maten rörde den självklart inte, och vattnet, tja... På lördag skulle jag bort till Ljungby för en kompis öppning av sin Outlet, så jag & Helena åkte tillbaka med kaninen på lördag morgon.

Mamma ringer på eftermiddagen och frågar hur det går, och nöjd med mig själv säger jag att jag lämnat tillbaka honom. Men allteftersom får jag dåligt samvete, och inser att jag kanske lämnade honom lite för långt bort för han/hon att hitta hem eller till sin familj. Så jag åkte för att titta till krabaten, och den låg på samma ställe, inte en fena rörd, ihopkurad i sitt lilla bo jag byggt.

Jag tar med den hem IGEN, och ringer en snubbe jag hittade på internet som var djurvän, Han tycker att jag ska lämna honom vid en åker där jag hittade honom, och ställa fram vatten under natten här, mer kan man inte göra. Dessutom får man inte ha vilda djur hos sig i mer än 48/72 timmar. Well..

Läste att kaniner/harar är mest aktiva på morgon och kväll, så halv sju söndag morgon åkte jag tillbaka med Arnold där jag hittade honom. När jag åker därifrån, ca 200 meter ifrån det gärdet jag lämnade honom på, ligger en död vuxen hare. Jag suckar högt, och inser att nu får naturen ha sin gång, och hade jag varit honom, hade jag hellre dött i min egna natur, än i en låda hos en jätte. Men vem vet, han kanske klarar sig! Det kanske var hans mormor eller faster som låg där....

Nåväl. Måndag kväll och jag går och lägger mig. Känner mig uppblåst i magen och lite konstig. Vid 3 på natten vaknar jag av att Jocke går till sängs, och får en hemsk spykänsla. Sprang till toa för att spy, och innan morgonen gryr, har jag tömt all ammunition ur alla avfyringsställen. Mamma spår vinterkräkssjuka, Nikki tror Arnold är boven. Nu har jag inte spytt sen 11 tisdag förmiddag, förutom att jag hade fruktansvärt ont i min kropp igår och feberfrossa.

Jocke har behandlat mig som en prinsessa, i den mån det går. Jag har ringt hans mobil varje gång jag velat ha påfyllning i mitt glas, eller en ny rostmacka, fast inte så bränd som den förra var. Åh, jag älskar mobiltelefoni. Jag fick tom. ett plåster i pannan ;)

Men. Jag missade dagens tenta, som jag lite såg fram emot att få skriva. ?. Och eftersom jag är bättre idag, kan jag gå på utbildningen imorgon.

Nu är semestern slut, och jag har precis plöjt igenom nya numret utav Leilas Country Living tillsammans med en nutrilett bar. Vi intar maten ett steg i taget....

Ps. Kaniner är jättevanligt här i Halland, de bor tom. på min innergård. Det kryllar utav dem, så bli inte fårvånade ni ifrån norr ;) Fast detta var antligen en hare....Ds.