marika svensson

- Jag var en liten sväng förbi Dr Dängroth här på förmiddan för att höra om det var något som skulle opereras bort innan semestern, men han var så skeptisk så.. Underbar människa, känner honom också. (Fredrik)

- Det är så här att chefen, syster alltså, hon är oerhört mycket chef. Hon fyller 30 år, twenty plus ten. Då menar jag att vi snackar Birthsday , we are going to give the guy a present. Ok. Present. (Nikki)

-Ja, jag tycker det skulle vara roligt att ge en fantasipresent sådär, regnbågens alla färger. Så skulle man kunna lägga den i lite skär bomull med guldkanter, så kanske man skulle han några änglar ovanpå som sjunger. Och sen kanske det kunde bli mörkt så man inte såg presenten, eller jag vet inte.. (Maria)

- Ja, jag tycker om bullar. (Marika)

- Hey, hey, hey. Hold your horses. Jag menar, snackar vi present här, eller snackar vi present. Och då menar jag, present. Thats not my kind of cup of tea you know. Tea. (Nikki)

- När jag tänker på bulle, så får jag som en fantasiidé sådär. Jag tänker att man kanske kan gå in i bullen, och så är där en teaterföreställning med konstiga djur, som man får klappa. Och så är där kanske en lampa, som man inte ser. Och så blir det svart. Eller jag vet inte. (Maria)

- Jag skulle bara säga det att jag känner mina föräldrar vääldigt väl. Var bara det jag skulle säga. Ja, ska vi bestämma oss för denna bullen då eller? (Fredrik)

- Nej, jag tycker inte hon ska få en bulle. Hon kan bli mätt. (Mika)

- Im sorry, jag säger bara det, Im very sorry. But its a fire going on in here. I am, jag är väldigt confused. Är det inte dags att vi plockar fram hjärncellerna nu? Det här med bulle. Exuse me men det är faktiskt för dumt. Silly. (Nikki)

Slut del 1.