marika svensson

Att sätta sig och titta på en lite småläskig film själv.
Det börjar bli mörkt.
Telefonen ringer.
Du svarar.

Bestämmer dig för att gå ner till källaren för att ännu en gång kolla så att nyckeln stämmer till låset och göra allt redo för köparna att hämta garderoben imorgon.
Väl i källaren är det mörkt.
Samtidigt som du låser upp källardörren får du en känsla av ngn står innanför dörren och väntar på dig.
Precis som i filmen.
Öppnar dörren och tänder ljuset illa kvickt.
I smyg har du satt nyckeln mellan fingrarna, så att du har ngt att skydda dig med.

Ingen därr.
Fjoo.

Rantar runt där.
Flyttar bordet från ena förådet till andra.
Åh, färg kvar från förra hyresgästen.
Perffo!

Du har kollat klart och ska precis gå.
I källaren är det nu ljust, eftersom du tände lampan.
På andra sidan är det dock mörkt.
Ett glasfönster i dörren gör att du ser din egen spegelbild och får för dig att det är någon jäkel på andra sidan,
precis när du ska öppna dörren.

Och vad gör jag?!

Jag slänger igen dörren igen. Livrädd.
Inser en nanosekund senare att det var, jag.
Fjo fjooo!

Jag rekommenderar alltså INTE att man ska utsätta sig för sådana faror när man tittat på en skräckis färskt nyligen. Jag gör det ganska ofta, får för mig saker alltså när det är mörkt. Men leker lite matcho samtidigt. "Äh, det är ingen där, tönt". Men innerst inne är jag livrädd när jag försöker göra allt i vanlig takt.

Kan ju stå en sån här jäkel i ens källare ;)